Som lite kuriosa berättar jag här om hur ett kungabesök kunde se ut i dåtidens Siam. Kung Chulalongkorn tog 1881 emot kung Kalakaua (Khalakha-ua) คาลาคาอัว (r. 12 februari 1874–20 januari 1891), som var den sjunde och siste kungen av Hawaii. Hawaii led av underbefolkning och kungen var ute på en världsomspännande turné som bland annat gick ut på att försöka förmå folk att immigrera till hans rike. En del elaka tungor menar att det fanns en baktanke med detta, nämligen att skaffa billig arbetskraft till de stora sockerplantagerna på Hawaii.

Detta var kanske en lite orättvis beskrivning då kung Kalakaua hade en dröm om ett mångkulturellt samhälle där olika raser, kulturer och religioner skulle leva tillsammans i harmoni och frihet. Det var dock en realitet att Hawaiis befolkning höll på att minska, vilket innebar brist på arbetskraft som i sin tur hotade rikets ekonomi. Det fanns mindre än 40 000 invånare på Hawaii 1881!

Kalakaua hade gått ombord på ångfartyget SS Killarney med en irländsk kapten och kinesisk besättning och seglade söderut från Hongkong över Sydkinesiska havet och in i Thailandviken och kastade ankar utanför Chaophrayaflodens sandrev. Då Hawaii inte hade någon diplomatisk representation i Siam förväntade sig kungen och hans följe inget formellt välkomnande. Man valde att hyra en bogserbåt för att ta sig från Killarney drygt 30 kilometer uppför floden till Bangkok.

Då bogserbåten närmade sig tullkontoret på flodbanken seglade en ångdriven jakt med kunglig flagg upp jämsides med båten och en siamesisk sjöman frågade om kungen av Sandwich Islands หมู่เกาะแซนด์วิช (Hawaii) fanns ombord. Då detta bekräftades bordade en delegation bestående av fem siamesiska officerare i vita uniformer bogserbåten och hälsade kungen välkommen som gäst hos Rama V av Siam.

Kung Kalakaua blev överraskad dels över att bli tilltalad på engelska och dels över att hans ankomst var väntad. Det var den siamesiske konsuln i Hongkong som hade förvarnat den siamesiska regeringen i ett brev. I brevet förklarade han att kungen av Hawaii hade varit gäst hos britterna i Hongkong och att kungen hade indikerat att Bangkok kunde bli hans nästa anhalt. Siameserna hade därför bestämt att ge den besökande monarken ett storslaget mottagande.

Kungen och hans följe bordade därefter den kungliga jakten. De ombads slå sig ner på däck under en markis, för att skydda dem från den intensiva solen, och de serverades en europeisk lunch. Under resan mot huvudstaden gladde sig besökarna åt att det fanns kokospalmer utmed floden, vilket påminde dem om deras eget hemland. Då jakten passerade forten utmed floden sköts kunglig salut och då jakten kastade ankar i Bangkok hämtades sällskapet av en slup เรือสลุป som skeppade in dem till en närbelägen landstigningsplats.

Slupen hade också kunglig siamesisk flagg och roddes av tjugo man och den var smyckad med siden- och guldbroderier. Vid landstigningsplatsen hade en matta lagts ut från vattenbrynet till en närliggande gata. Här mottogs besökarna av ett stort antal soldater stående i givakt. Här fanns också en rad kungliga hästdragna vagnar med kuskar klädda i röda och guldfärgade uniformer med gult foder och sidenhattar.

Vagnarna med gästerna kördes till ett palats, eskorterade av kavallerister, där de inkvarterades i rymliga rum med högt i tak och som var rikt möblerade. Flera prinsar underhöll det kungliga följet på engelska och det gavs order till en mindre armé av tjänstefolk enligt besökarnas minsta önskemål.

Då sällskapet hade lite hemlängtan uttryckte delar av sällskapet en önskan om att dricka vattnet från unga kokosnötter som de såg på palmerna på palatsområdet. Tjänare rusade ut ur byggnaden och återvände några minuter senare med massor av färska unga kokosnötter till sina gäster. En audiens med kung Chulalongkorn hade planerats dagen efter och besökarna drog sig tillbaka tidigt.

Följande dag återkom de kungliga vagnarna och gästerna transporterades till det kungliga palatset för att träffa kungen av Siam. Vid palatset ledde kung Kalakaua sitt sällskap över en röd matta in i palatset där de hälsades välkomna av kung Chulalongkorn. De två kungarna talade engelska med varandra då de passerade genom flera rum på sin väg mot audienssalen djupt inne i palatset. Audienssalen var möblerad med europeiska mattor, soffor och stolar och på väggarna hängde porträtt av tidigare monarker.

Kungarna samtalade länge om språk, musik, modernisering, utbildning, arbete, religion och utrikespolitik. De båda var vida beresta och berättade om sina erfarenheter och lustiga anekdoter som de upplevt under sina utlandsbesök. Kung Kalakaua berömde de vackra templen och stuporna som han sett i huvudstaden, samtidigt som han beklagade att hans eget folk inte hade färdigheten att kunna bygga sådana byggnader.

På kvällen bordade kungen av Hawaii ännu en gång den kungliga slupen och togs med på ett besök nedför floden till utrikesminister Devawongse Varoprakars palats. Han visade sig liksom den siamesiske kungen vara en intelligent man som var öppen för västerländska idéer. Efteråt följde en storslagen bankett i europeisk stil och sedan togs gästerna med till en balkong med utsikt över Bangkok. Kung Kalakaua sade att det såg ut som en flytande stad så långt man kunde se med tempelspiror här och där bland envåningshusen som sträckte sig långt in mot land.

Följande dag fick gästerna det sällsynta privilegiet att få se insidan av det kungliga kapellet där kung Chulalongkorn hade fastat och bett innan sin kröning. I denna rikt utsmyckade byggnad fanns det en stor buddhastaty med juvelbesatta ögon och runt denna fanns det konstgjorda blommor beströdda med diamanter. Besökarna återvände därefter till sin egen palatsliknande inkvartering för att förbereda sig på ett besök av kung Chulalongkorn. Hans besök följdes noga av hans kabinettsministrar och Bangkoks diplomati. Den här kvällen bjöds gästerna på traditionell siamesisk musik och dans.

Dagen därpå återvände den hawaiianske kungen och hans sällskap till det kungliga palatset för en avskedsbankett till deras ära. Då de kom fram stod ett helt regemente soldater uppställda med hundratals facklor för att lysa upp vägen till palatsets ingång. Inne i palatset välkomnades de ännu en gång av kung Chulalongkorn som ledde gästerna till audienshallen där en orkester spelade den hawaiianska nationalsången. Denna sång hade kung Kalakaua spelat på piano kvällen innan för den siamesiske kapellmästaren.

Därefter förärade de två kungarna kungliga ordnar till varandra. Sedan började en storslagen fest och Kalakaua bad militärorkestern att spela typisk siamesisk musik som han tyckte hade vissa likheter med musiken på Hawaii. Under festen frågade en ung prins gästerna från Hawaii om de kunde kontrollera de utländska makterna. Frågan ställde han då han bara kunde se en vit man i deras sällskap. Svaret på frågan skulle bli ett annat inom inte alltför lång framtid då USA kolonialiserade Hawaii innan det till sist blev en delstat i USA.

Nöjda och belåtna återvände Chulalongkorns gäster till sin inkvartering. Den följande morgonen gav Chulalongkorn order om att det skulle tas fotografier av hans gäster innan de lämnade landet. Sedan kördes kung Kalakaua under kunglig pomp och ståt till floden där den kungliga slupen väntade på dem. Slupen rodde ut dem till ångaren Bangkok där buddhistiska munkar, på begäran av ångarens siamesiske ägare, knöt ett vitt band runt fartyget och hängde blomsterkransar i däckssalongen. Munkarna välsignade sedan fartyget och alla ombord innan de lämnade fartyget.

Den siamesiska gästfriheten hade fyllt fartyget med mangostanfrukter (mangkhut) มังคุด, durian och unga kokosnötter. Kunglig salut avfyrades från forten som fartyget passerade på sin väg nedför floden för sin vidare färd mot Malackahalvön.